Det började ju med stora tjejen, därefter min älskade sambo och sedan också lilla dottern. Och det har hållt i sig kan man säga. Min sambo blev inlagd i lördags och lilltjejen har också träffat läkare på både vårdcentral och barnklinik. Idag fick sambon åka in en vända igen och få lite dropp och lilltjejen kräks fortfarande, inne på sjätte dagen idag... skoj, not! Men vi blickar framåt, jag är fortfarande frisk men vågar inte hoppas för mycket.
Men man lär sig något av allt, och jag uppskattar verkligen de små stunderna när allt runt omkring känns jobbigt och man är trött. Det är något jag ska ta med mig efter denna lilla sjukresa. Hur mycket jag uppskattar att få vara frisk, att inte ha barn på sjukhus och att ha en man vid min sida som stöttar mig och som jag får dela ansvaret med. Att själv sköta sjuka barn, hus, tvätt, matlagning och oron över sin familj samt ingen sömn alls på flera nätter är något jag aldrig vill uppleva igen. Även om jag hela tiden vetat att alla ska bli friska igen och att detta inte kan hålla på hur länge som helst. Jag vill ändå påpeka att mina underbara svärföräldrar har ställt upp på mer än man kan begära och det är jag så ortroligt tacksam för.
Har ändå lyckats få iväg några tavlor och jag hoppas ni alla där ute har haft en bättre vecka än jag.
Snart är det helg och den ska bli toppen, det har jag bestämt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar